Vintern är som varmast vid Mälaren, Nils-Erik

”Allra helst åker jag ut till Östra holmen. Särskilt när solen ligger på och hela fjärden ligger öppen vid ens fötter. Du tappar allting bakåt. Så vänder man sig om och hela staden växer fram.”

Låt oss ta det från början. Det var på Skridskoklubbens möte som någon väckte frågan om varför man inte gjorde någonting av Västeråsfjärden, varför man inte plogade upp långfärdsspår där för allmänheten. ”Då reste jag mig upp och sa, ’tänk, det har jag undrat också’”. Så skrivs inledningen till Nils-Erik Hjelmers historia.

För trots att han varken hade verktyg eller utrustning hade han bestämt sig. Och det dröjde inte länge förrän han stod där med både plogbil och redskap. Allt tack vare en artikel i lokaltidningen. En artikel som följdes av många fler. Samt en Facebook-sida. Idag är Nils-Erik ”Plog-Nisse” med hela Västerås. ”När vi kör förbi med plogarna höjer folk sina stavar och jublar.”

Men han tar inte emot applåderna ensam. Tillsammans är de en grupp på nio pensionärer som tagit på sig heltidsjobbet att ploga upp spår för vem som helst som önskar njuta av Mälarens vackra vinterskrud. ”Vi är nio helt skilda individer från alla möjliga hörn av samhället. Men det fungerar.” Kanske tack vare att de är överens om en sak. De gör vad de gör för andra. Inte för pengar. Inga pengar i världen kan köpa samma glädje som den av att ha gjort en god gärning. Den värmer ända tills nästa vinter.

”Vissa av de här människorna har aldrig sett snö. De har aldrig stått på ett par skridskor. Men isen finns ju här för alla. Bara vi tar med dem ut. Vi kan lära så mycket av varandra. Jag tror verkligen på det här. Jag vill det här. Jag vill få med alla.”

Mitt Västerås

Mitt Västerås